Har en liten fundering,i bloggen så har man menyavdelningar, ex: bloggar man följer, sök i bloggen, arkiv osv

Det finns en menyavdelning som heter besöksstatistik...

Jag har ingen på min blogg???

Min dotter har, och jag frågade henne hur hon fick dit den, men hon sa att hon redan hade den där, och att det var så från början??

Varför har jag ingen? Och hur får man dit den???

Hjälp???

Ibland blir en dag bara så där urusel, idag har det varit en sådan dag för mig *suck*

Min son har det inte lätt, inte för att jag hade förväntat mig det heller, byte av skola, nya kompisar,nya rutiner och nya lärare...

Hur bra kan det bli med ett barn som har de svårigheter som han har???

Jag blir bara så trött, spelar ingen roll vad jag säger el gör, han skärmar av totalt...han orkar inte med att lyssna, iofs inget nytt, men så här dålig brukar han inte vara...

Känns som att man går och står på samma ställe, vi hade kommit såååååååå långt i hans sociala utveckling, men nu är det som om vi aldrig ens har jobbat med det, bortglömt, förträngt, ja, jag vet inte riktigt...

Ibland så skulle jag vilja krypa in i hans lilla söta huvud och bara vara där, försöka förstå hur han tänker och på vilket sätt.

Säkerligen skulle jag nog bli väldigt förvirrad och gå vilse, men tänk vilken upplevelse??? Kanske man äntligen kan förstå hur han egentligen tänker???

Jag försöker förstå, men ibland orkar man inte själv helt enkelt, det blir för mycket, varje dag är det något som inte går som det ska, och när detta något blir större och större så hamnar man till slut i detta vägskäl...

Oftast så väljer sonen att gå fel väg, och det är då vi hamnar där vi är idag..i tjat och gnat och ledsamheter.

Sociala berättelser och en kamp mellan plus och minus vägen är i full gång...

Nog förstod jag att situationer skulle komma att uppstå den här terminen, men jag kunde inte min stilla fantasi föreställa mig att han skulle bli så otrevlig? Närtill i princip elak...

Jag pratade med min man, jag sa att på den förra skolan han gick ( en resurskola för barn utan diagnos ) så skulle han aldrig ha betett sig på det här viset...

Varför det vet jag inte, men det är som att han försöker "hävda sig" vara någon han egentligen inte är, skapa en individ som defenitivt inte fördelaktig för hans del...*suck*

Nåja, man får nog älta samma saker än en gång...varje dag, återkommande i några veckor...så kanske en vacker dag så vänder det.

Jag säger då det...tur man älskar sina barn, för vad skulle man göra utan dem???

Som jag sa till min son idag:

jag älskar dig så mycket, jag gör allt för dig, jag hoppas att du en dag kommer att förstå det....

Han säger att gör det, och som jag skriver, jag hoppas verkligen att han gör det, han är mitt allt, en av tre;)

Har faktiskt anmält mig och mannen på en utbildning den 15:e oktober, den heter:

"Visuella strategier,sociala berättelser och seriesamtal"

Denna utbildning är för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så det ska bli mycket intressant och jag hoppas att vi får MASSOR av tips och ideer som vi kan använda oss utav här hemma

Ps: Imorgon är jag ledig!!!*me like* Ds