Senaste inläggen

Av Annelie - 24 december 2013 11:29

Julminnen är något man skapar genom traditioner, vad man har upplevt från det man är liten och hela vägen upp till sitt vuxna liv.

Jag har många fina mina minnen som jag bär med mig, med mina fina farföräldrar...

Tyvärr tog den tiden slut, så gjorde även mina fina minnen, har dock skapat egna, men kommer aldrig att bli detsamma som den tiden.

Föräldrarna separerade, jag växte upp, skaffa egen familj, jag separerade och fick då uppleva något som jag aldrig någonsin vill att någon annan ska få vara med om! Fast julmirakel kan ske, och det gjorde det även för mig i den tråkiga stund jag hade...

Där satt jag..

Ensam..

Var inte bjuden, påtänkt av någon av min släkt!!

Mina barn firade en underbar jul tillsammans med sin pappa och hans släkt, och det var då för väl, barnen är viktiga!

Där satt jag hos min fina väninna, vi pratade och jag drack upp hennens julsprit och tyckte synd om mig själv, jag menar, vem vill sitta ensam en jul?

Och plötsligt händer det!

En kär gammal vän, som jag inte har så mycket kontakt med idag, ringde och frågade vad jag gjorde... jag berättade lite smått och försökte väl som att förfina lite mitt lilla julfirande.

Vi lade på och efter en stund ringde han igen.

- Inte ska du sitta hemma själv en julafton! Mina föräldrar vill att du ska komma och äta med oss! Jag hämtar dig om en stund!

Jag grät!

Blev så fruktansvärt glad!

Han hämtade mig, jag fick god mat, julsnapsen,många skratt och fick till och med ett paket som hans mamma fixat åt mig!

Trots att jag inte fick fira med mina barn, så fick jag fira med vänner, och det värmde i mitt lilla hjärta!


Detta har jag tagit med mig, även om jag inte gillar julen så där speciellt mycket, så ser jag till att mina barn, släkt och vänner aldrig ska vara ensam på det sättet jag var!

Tycker det var så fantastiskt fint gjort av min vän och hans familj!

Jag hoppas ni alla andra där ute skänker en tanke till alla som finns där ute, alla är inte lika lyckligt lottade, vissa får inte ens ett telefonsamtal, en god jul hälsning, utan sitter där ensammen...


Alla ska få känna att man är älskad!


Kram alla och en riktigt god jul!  



Av Annelie - 6 december 2013 23:57

Miss me... eller den jag var på väg att "bli"...*suck*

Hatar sjukdomar, besvär.. för tid för träning.. det har jag!

     

I juni är dessa tagna... i år.. hade juh på börjat ngt.. en bit på väg! Fasiken de kan man inte tro när man ser mig nu, man förfaller fort..

Nä nu ska jag bli frisk, och sen då rackarns, börja om från början...

Å då blir de raka rör! Tungt, massor, å absout härligt! *längtar*

Har en vän.. å jag hoppas.. å jag vet... egentligen.. att hon kommer att hjälpa mig igång  

Lite tankar bara så här!

Bye!

  

Av Annelie - 6 december 2013 20:50

En vanlig hemmakväll hemma hos Öbergs...

Tv:n med förstärkare å hela kittet går på högsta volym, finalen Idol, japp den ska både se och icke förglömmas, höras..

Mitt i allt får min man ett sms.

-Happ bäst å klä på sig säger mannen och drar på sig jeansen * före jeansen hade han ALLA kläder på sig, förutom dem då *

- Va då då? säger jag, nog har du väl kläder på dig?!

- Jo men grannen kommer så de e väl som bäst att ha nå på sig.. säger mannen *Grannen e en stor vän till man sen många år tbx*

-Haha! jaha, som de behövs? jamen jag då? *tittar ner på mina långkalsonger och linne...

-Nä, men du e som vanligt, en sån där lat hemma fru..

Ja va fan svarar man på det utan att slå ner han??? kanske åxå chockar omgivningen med att dra på en........KLÄNNING!! HA! så det så!

Av Annelie - 6 december 2013 08:18

Ja!

Ingen försovning idag   

Fast jag undrar om lillan och mannen var lite skeptiska ändå?

De ställde larmet på lillans mobil igår kväll så att det inte skulle bli samma sak idag, vilket blev en riktig mysmorgon med julkalendern *som vi missat varje morgon, tur det finns svt play* och en ordentlig frukost   


Sitter och  funderar lite hur jag ska göra, har förmodligen samlat på mig vätska efter behandlingen så idag kör jag ett ryck med att skippa värktabletter och ska försöka röra på mig lite mera, får jag för mycket ont, ja men då får jag väl  ta en liten söt tablett värre än så är det inte.

Tabletterna jag äter kan tydligen göra så att jag samlar på mig vätska, så vi får väl se om det ger ngt resultat, annars får jag väl bara vänta ut eländet.


Fredag idag, hade man jobbat hade man ropat *YES!* snart helg!

Fast jag gör ändå samma, imorgon kommer min kära vän och hennes familj och hälsar på *längtar* kommer bli så kuligt! Får dock lite ångest över mitt hus, har inte rört en liten dammtrasa på snart en vecka! *ovanligt för lilla jag* och dammråttorna börjar snart jaga katten..

Fast lite coolt att jag faktiskt inte har gjort det! Och att jag har lyckats överleva! Amazing!!! *stolt*

Kanske det blommar ut en lugnare Annelie efter det här? *skulle inte tro det, men ändå?*  


Nu ska jag ta lite morgon   bänka mig framför tv:n...

Bye!

  


Av Annelie - 5 december 2013 09:34

... eller så inte!

Vaknade med ett ryck när jag hör min mans röst i hallen..

Shit! tänkte jag..

Vad tusan är klockan?

Tittade lite snabbt å insåg till min fasa att den var 8!

Å lillan som har idrott på morgonen och bör vara omklädd och klar vid 8.10

Lillan var snabb, på med kläderna, i med en torr macka som hon svalde ner med ett glas mjölk, skickade med en färdig smoothie som hon kunde dricka i traktorn *japp, mannen hämtade henne med den, har gjort det varje morgon* så hon skulle få i sig lite vitaminer.

Fy tusan vad jag hatar sådana här mornar!

Även om jag nu inte ska till jobbet så känns stressen ändå ner i lilltån! Och så tänker jag på lillvännen, inte roligt att komma försent, sist in i gympahallen, alla stirrrar, ja ni förstår.

Nu blev det inte så, hon hann i tid och var glad som en lärka! Gud vad man älskar de små! Att bara ta det som det kommer med en klackspark, önskar ibland man var lika "enkel" som barnen.


Medan jag ändå var så "alert" så passade jag på att ringa till gyn för att rådfråga lite, mitt onda är som inte bättre utan det mal på och jag känner mig allt annat som den filur jag brukar vara, ingen energi och det jobbas på för fullt i det den nedre regionen.

Man kan väl beskriva det som så, att innan man ska till att föda får man sammandragningar, ungefär så känns det, och lite likt som efter man fött, när livmodern ska dra ihop sig till sin normala storlek, så känns det hela tiden, fast väldigt ont, och värst blir det när jag rör på mig lite för mycket, men jag gör det ändå, för det är bra att röra på sig så att inte blodcirkulationen blir hämmad.

Nåja, på gyn sa de att det var helt normalt, en del känner bara lite och en del känner som jag, liiiite mera.

OCH att det kan vara så i 7-10 dagar.. *Kul liv, not!*

Så länge jag inte har feber, blöder och får ordentliga buksmärtor så kunde jag känna lugnet, och sen så sa hon att jag inte skulle vara rädd för att ta de små blå som jag fick hem.

*berättade att jag lagt dem på hyllan, våga som inte ta ngn mera*

Fast vi får se, kan vila och mysa på hemma och då kan man uthärda lite "förvärkar*   

Har juh förtusan fött 3 barn! jag menar, hur vek är man egentligen?

Konsulterade med den gulliga kvinnan i alla fall och hon tyckte att jag med gott samvete kunde vara hemma imorgon åxå och skulle det bli värre med smärtan så var det bara höra av sig.

Känns dock lite bittert, mådde juh så sjukt bra samma dag jag gjorde behandlingen, men se där fick jag! Man ska inte ropa "Hej" bara så där ...


Nä, nu blir det soffmys med alla piller och kaffekoppen, ha en fortsatt trevlig dag alla!

Pst... saknar verkligen mitt jobb just nu, skratt, bus och tokigheter!  

Av Annelie - 4 december 2013 12:28

ja, nu är det gjort, behandlingen, och jag mår allmänt dåligt .. fast det är tydligen väldigt normalt fick jag veta.

Infann mig lydigt och fint kl 7.oo på måndag morgon.

Blev hänvisad till en sal där jag fick sätta in alla mina kläder i ett skåp, ta på mig den fula vita skjortan och tvätta

mig med desinfektions medel, för ren och fin skulle man vara.

Sen fick jag en kopp med massa roliga piller som skulle intas i förebyggande syfte, som jag då svalde så snällt.

Sen var det bara att vänta, och vänta...

vid halv åtta kom läkaren som skulle utföra ingreppet, hon gick igenom proceduren och sen var det inrullning, in i det kalla operationsrummet... japp.. kallt som tusan var det!

Frös som en hund! Trots 2 lager med täcken på mig.

Väl där fick jag isatt dropp och en morfinspruta i baken, vilket kändes kan jag säga, åxå i förebyggande syfte.

När jag väl låg där tänkte jag på vad min kollega som just gjort samma berättat för mig, så jag tänkte att jag

stålsätter mig och stirrar på lamporna så slipper jag se vad de pysslar med, men hur tänkte jag där?

Narkossköterksan sa några gulliga ord, och hipps vipps så klappar någon mig på kinden och sa att jag

tydligen hade somnat?!

-Oj sa jag då, är det över? Jag tittade på klockan som då var nästan halv nio, hade då varit i rummet kanske 45 minuter total tid.

-Japp, det är klart nu sa sköterskan

Å shit vad pigg jag kände mig, tänkte det här var juh lätt som en plätt *läs hög som ett hus*

-Får jag fara hem snart frågade jag medans de rullade in mig på uppvaket

-Nja, sa sköterksan, du bör nog vila en liten stund först

Happ tänkte jag, hur tusan då? Var alldeles för pigg för något som kallas för vila!

Nåja, väl inne på uppvaket så somnade jag till, så gott det gick, hade juh kvar droppet och pipgrejen och det störde,kunde inte lägga armen som jag ville utan att det pep eller streta emot.

Vaknade upp vid halv tio när en annan sköterska tittade till mig, hon frågade hur jag mådde och jag sa att jag fått

lite molande värk, för det hade jag.

Hipps vipps fick jag nästa spruta i baken! *kramplösande tror jag det var*

Här hann man inte var med kan jag lova!

Så då somnade jag om lite smått till strax före halv elva, och då kunde jag  banne mig inte sova mera!

Var hur pigg som helst!

Jag frågade då om inte det var dags för mig att fara hem snart? Nja, tyckte de, först får du klä dig och äta lite..

Sköterskan gick och hämtade mina kläder från skåpet och jag tog snabbt på mig kläderna, i med lite mat *som jag tagit med mig* var så hungrig så det tog väl siså där 5 sekunder så hade jag vräkt i mig allt! Å naturligtvis kaffe på det åxå   

Fick även två små blå gulliga piller till maten, som efterätt typ... jättefina saker, man blir väldigt glad av dem, i alla fall jag  

Kände mig mer än redo att åka hem,mådde juh så bra! inget illamående eller ont! Men än en gång blev det stopp!

Nä man måste juh kissa först, innan de tar bort den dära saken i handen, pvk? tror jag det heter...

Happ in på dass.. kissade, bort med den dära hemska saken i handleden... nu då?

Nä, då har läkaren lunch mitt i allt, varför måste de äta?? *suck*

Nåja, vid tolv kom läkaren in, vi pratade, fick med mig lite mera av de roliga pillrena hem och för illamående, och sen kom mannen och hämta mig.

Har var lite lätt förvånad över hur pigg jag var, och jag surrade glatt att det här var juh som lugnt...

Tills jag kom hem...

För några timmar senare var jag INTE lika tuff...

All bedövning, smärtlindrande som jag fått började avta och jag fick mer än bara ont, trodde att jag bokstavligen skulle dö!

Så i med lite panodil och ibuprofen och vänta in ett bättre läge, vilket verkade vara låååångt borta, somnade dock till på soffan och sov i några timmar...

Senare på kvällen kom illamåendet, mådde inte alls bra, sen fick jag inte ta de dära gulliga blå sakerna förrän vid

halv elva på kvällen, skulle gå 12 timmar emellan tydligen...Så jag vandrade, satt, var på facebook, såg på tv, allt för att sysselsätta mig med något, förskingra tankarna lite från smärtan, och jag som brukar vara rätt så smärttålig, fast tydligen inte nu...

Vid elva tog jag ETT piller, hann inte mer än nudda kudden så sov jag!

Och gud vad jag sov!

Tur jag vaknade tisdagmorgon, hade lovat lillan att hon skulle få sovmorgon.

Och det gick som bra, men fy tusan vad jag mådde tjuvens! Fick ta en postafen mot illamåendet *som jag fått med mig från lassa*

Sen fick jag springa på dass stup i kvarten, och matintaget gick åt h-vete.

Fick utskrivet laxerdroppar, ville det, för jag var rädd för att min IBS skulle ställa till det, att tarmen skulle stanna upp, kan göra det med morfin.

Kan säga, de har jag inte behövt använda!

Blev åt det andra hållet...

Så igår var en dålig dag...

Idag åxå...

Har fortfarande svårt att få i mig fast föda, går bra med flytande, mår fortfarande inte okey, är helt slut i kroppen, magen är uppsvälld och det ser ut som jag är med barn. Orkar knappt någonting hemma utan att jag blir anfådd och blir kallsvettig.

Har faktiskt alldeles nyss släpat mig till konsum, mannen hade köpt en julklapp till lillan som skall medtagas i dag på julfesten, vilket jag vet hon kommer bli rätt så besviken över, så jag räddade hans skinn med att köpa en ny :)

Var helt slut efter den promenaden, vilket gör att det känns otroligt rätt att jag tog beslutet av att inte åka och jobba imorgon.

Å pillrena?

De ger jag tusan i!

För jag helt säker på att det är dem som gör att jag mår skit! Så jag äter det jag brukar göra för mina discbråck, de vet jag att jag fixar och att det fungerar, och ja, läkaren vet om det och har godkänt dem :)


Så nu får man se om man orkar släpa sig till lillans julfest ivkäll, hon sa igår att hon kunde vara utan paket bara jag följde med  

Så jag ska försöka, ska juh inte ut på något maratonlopp, lär väl sitta där rakt upp och ner så det borde fungera tänker jag.

Sen är det rätt mysigt med luciatåg, blir riktig julstämning, och labil som jag är just nu lär jag väl fälla någon tår åxå  


En kort resume om min behandling, reslutatet av den vet jag inte än förrän om någon månad, men smärtan osv bör avtaga rätt snart,hoppas jag...

Nu ska jag tbx till soffan   


Av Annelie - 1 december 2013 13:29

Ja gud vad jag är nervös!

Imorgon kl 7 ska jag infinna mig på lasarettet och 7.30 rullas jag in för att göra min therma choise behandling!

Har varit duktig och tagit min förebyggande medicin som jag skulle ta, typ ipren full dos, fast jag tar ibuprofen 600 mg,

som jag har utskrivet för min inflammation som jag brukar få i nacken, och det gick då tydligen helt utmärkt enligt

läkaren   

Jag är inte särskilt nervös för själva ingreppet, men jag formligen hatar sjukhus! Får ångest bara jag går in i foajen   

Sterilt och luktar konstigt, usch!

Å ja, naturligtvis e jag nervös över hur jag kommer att må, har en kollega som just gjort den och hon har inte mått

allt för väl, så jag har verkligen inställt mig på det värsta, så jag är väl förberedd   


Huset har jag åxå vänt upp och ner på, städat i alla vrår, slagits mot tomtar och julstjärnor, renbäddat och donat,

allt för att kunna slappa ordentligt när jag kommer hem imorgon eftermiddag.

Ikväll ska även granen kläs, jag som satsat lite på vitt och silver i vardagsrummet och håll i hatten, granen kläs i rött och guld,diverse egenhanda gjorde pynt, så det kommer att bli en sjujäkla kontrast, men det är barnens gran,

så den får de klä som de vill, så det så!

Jo, nä men nu ska jag återgå till att vara nervig, vi höres!

  

Av Annelie - 19 november 2013 19:46

Har faktiskt glömt bort det här med att blogga, men det har varit så sjukt mycket att jag knappt vet

om jag lever än.

Jag och mitt finger mår riktigt bra!

Var på återbesöket måndag eftermiddag och läkaren konstaterade att vi tog det i rättans tid! *halleljuha!*


Sen var veckan som vanligt, jobb, familj och andra måsten :)

Lördagen den 9:e november var vi på firmafest, min mans, så sjukt kul vi hade hela kvällen, och min

man fick "guldklockan", rätt häftigt att få den vid 43 års ålder, själv lär man nog inte se röken utav den

förrän man gått i pension!


SEN kom min ångestvecka!

Fyllde 40 den 12:e november, och min man var på mig hela tiden om eventuell 40-års fest, OM jag vill ha en eller inte.

Jag ansåg bara rakt av att HAN ska inte anordna den!

Han anordnar allas fester eller är på nått sätt delaktig, så jag sa att vill någon fira mig med buller och brak får de faktiskt fixa det.

Och firad blev jag dagen jag fyllde år, fina presentkort, blommor och framför allt en ny mobiltelefon! *GLAD!*

Så efter det  kände jag lugnet, ett tag... tills jag såg lappen på min bil fredag eftermiddag när jag slutade jobbet:

 

Ja det var bara att skynda sig hem och styra upp! Mannen var väl förberedd och kylen var fylld med kall god öl :)

Väl 18.45 knatade jag iväg på konsum och där stod min ohängda kollega, en av dem, och hämtade upp mig.

    

I bilen fick jag lite glitter cider som vi skålade glatt med!

Kvällen fortsatte på Nodo, där resten av kollegorna höll hus! Var så himla roligt! God mat och dryck bjöds jag på!

 

Jag och min ohängda kollega? VI fortstatte... och tja.. vi stängde krogen om man säger så... fast man kan inte gå ut utan ha druckit en sådan här:

  .... och dagen efter???   sofflägge med raggisar!!!!


Men ser ni, det varade inte heller så länge!

Mannen tyckte jag skulle ta en dusch, vilket jag tyckte var lite onödigt för att mina syskon skulle komma och fika, men

efter lite övertalande så släpade jag mig på darrande ben in i duschen.

Väl efter blötläggande av lilla jag tyckte mannen att jag skulle fixa håret! Va! Sen när tusan har han brytt sig om det?

Blev nästan sur...

Nåja, syskonen kom, vi fika, en av kusinerna stannade kvar för att leka med lillan.

Mannen lagade mat, hällde upp en öl till sig själv.. och en till i ett annat glas...

DÅ blev jag fundersam...

DU behöver den här och lillan ska få sova hos din syster, sa han bara så där...

Jisses! DÅ blev jag lite scary!

Började springa omkring, kläder hit och dit, sminkade mig, kikade ut genom fönstret, jamen name it!

Sen kom de!

Min gamla väninna, några andra vänner, och festen var i full gång! Vi var inte många, med de rätta för de

rätta partytricksen   

 

Fick lite fränt vin av min gullliga väninna! och ljuspinnar!

 

Och naturligtvis, glögg med tillbehör inslaget i silvertejp! Kan inte bli bättre!! Silvertejp is the shit!

Kvällen bestod av sång och musik, musiktävlingar som inte riktigt blev som det skulle, en stol som dog,

min mans skor som försvann, och en väska på turne!

En riktig partykväll!

Och ja, skorna och väskan är återfunna till sina rättmättiga ägare, så det slutade väl till sist!

 

Avslutar inlägget på samma sätt som vi avslutade kvällen, med ljus i håret, trötta, nöjda och glada!

Så nu kan man pusta ut! Inget mera firande för mig! känns tryggt och bra   


 Kram från en trött 40 åring   



Presentation


Är en glad och sprallig 39-årig 3 barns mamma. Den här bloggen handlar om allt möjligt, inredning, träning och om vårt liv.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013
>>>

Gästbok

Följ min blogg

bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggar jag följer

RSS

Besökare


Skapa flashcards