... eller så inte!

Vaknade med ett ryck när jag hör min mans röst i hallen..

Shit! tänkte jag..

Vad tusan är klockan?

Tittade lite snabbt å insåg till min fasa att den var 8!

Å lillan som har idrott på morgonen och bör vara omklädd och klar vid 8.10

Lillan var snabb, på med kläderna, i med en torr macka som hon svalde ner med ett glas mjölk, skickade med en färdig smoothie som hon kunde dricka i traktorn *japp, mannen hämtade henne med den, har gjort det varje morgon* så hon skulle få i sig lite vitaminer.

Fy tusan vad jag hatar sådana här mornar!

Även om jag nu inte ska till jobbet så känns stressen ändå ner i lilltån! Och så tänker jag på lillvännen, inte roligt att komma försent, sist in i gympahallen, alla stirrrar, ja ni förstår.

Nu blev det inte så, hon hann i tid och var glad som en lärka! Gud vad man älskar de små! Att bara ta det som det kommer med en klackspark, önskar ibland man var lika "enkel" som barnen.

Medan jag ändå var så "alert" så passade jag på att ringa till gyn för att rådfråga lite, mitt onda är som inte bättre utan det mal på och jag känner mig allt annat som den filur jag brukar vara, ingen energi och det jobbas på för fullt i det den nedre regionen.

Man kan väl beskriva det som så, att innan man ska till att föda får man sammandragningar, ungefär så känns det, och lite likt som efter man fött, när livmodern ska dra ihop sig till sin normala storlek, så känns det hela tiden, fast väldigt ont, och värst blir det när jag rör på mig lite för mycket, men jag gör det ändå, för det är bra att röra på sig så att inte blodcirkulationen blir hämmad.

Nåja, på gyn sa de att det var helt normalt, en del känner bara lite och en del känner som jag, liiiite mera.

OCH att det kan vara så i 7-10 dagar.. *Kul liv, not!*

Så länge jag inte har feber, blöder och får ordentliga buksmärtor så kunde jag känna lugnet, och sen så sa hon att jag inte skulle vara rädd för att ta de små blå som jag fick hem.

*berättade att jag lagt dem på hyllan, våga som inte ta ngn mera*

Fast vi får se, kan vila och mysa på hemma och då kan man uthärda lite "förvärkar*   

Har juh förtusan fött 3 barn! jag menar, hur vek är man egentligen?

Konsulterade med den gulliga kvinnan i alla fall och hon tyckte att jag med gott samvete kunde vara hemma imorgon åxå och skulle det bli värre med smärtan så var det bara höra av sig.

Känns dock lite bittert, mådde juh så sjukt bra samma dag jag gjorde behandlingen, men se där fick jag! Man ska inte ropa "Hej" bara så där ...

Nä, nu blir det soffmys med alla piller och kaffekoppen, ha en fortsatt trevlig dag alla!

Pst... saknar verkligen mitt jobb just nu, skratt, bus och tokigheter!