ja, nu är det gjort, behandlingen, och jag mår allmänt dåligt .. fast det är tydligen väldigt normalt fick jag veta.

Infann mig lydigt och fint kl 7.oo på måndag morgon.

Blev hänvisad till en sal där jag fick sätta in alla mina kläder i ett skåp, ta på mig den fula vita skjortan och tvätta

mig med desinfektions medel, för ren och fin skulle man vara.

Sen fick jag en kopp med massa roliga piller som skulle intas i förebyggande syfte, som jag då svalde så snällt.

Sen var det bara att vänta, och vänta...

vid halv åtta kom läkaren som skulle utföra ingreppet, hon gick igenom proceduren och sen var det inrullning, in i det kalla operationsrummet... japp.. kallt som tusan var det!

Frös som en hund! Trots 2 lager med täcken på mig.

Väl där fick jag isatt dropp och en morfinspruta i baken, vilket kändes kan jag säga, åxå i förebyggande syfte.

När jag väl låg där tänkte jag på vad min kollega som just gjort samma berättat för mig, så jag tänkte att jag

stålsätter mig och stirrar på lamporna så slipper jag se vad de pysslar med, men hur tänkte jag där?

Narkossköterksan sa några gulliga ord, och hipps vipps så klappar någon mig på kinden och sa att jag

tydligen hade somnat?!

-Oj sa jag då, är det över? Jag tittade på klockan som då var nästan halv nio, hade då varit i rummet kanske 45 minuter total tid.

-Japp, det är klart nu sa sköterskan

Å shit vad pigg jag kände mig, tänkte det här var juh lätt som en plätt *läs hög som ett hus*

-Får jag fara hem snart frågade jag medans de rullade in mig på uppvaket

-Nja, sa sköterksan, du bör nog vila en liten stund först

Happ tänkte jag, hur tusan då? Var alldeles för pigg för något som kallas för vila!

Nåja, väl inne på uppvaket så somnade jag till, så gott det gick, hade juh kvar droppet och pipgrejen och det störde,kunde inte lägga armen som jag ville utan att det pep eller streta emot.

Vaknade upp vid halv tio när en annan sköterska tittade till mig, hon frågade hur jag mådde och jag sa att jag fått

lite molande värk, för det hade jag.

Hipps vipps fick jag nästa spruta i baken! *kramplösande tror jag det var*

Här hann man inte var med kan jag lova!

Så då somnade jag om lite smått till strax före halv elva, och då kunde jag  banne mig inte sova mera!

Var hur pigg som helst!

Jag frågade då om inte det var dags för mig att fara hem snart? Nja, tyckte de, först får du klä dig och äta lite..

Sköterskan gick och hämtade mina kläder från skåpet och jag tog snabbt på mig kläderna, i med lite mat *som jag tagit med mig* var så hungrig så det tog väl siså där 5 sekunder så hade jag vräkt i mig allt! Å naturligtvis kaffe på det åxå   

Fick även två små blå gulliga piller till maten, som efterätt typ... jättefina saker, man blir väldigt glad av dem, i alla fall jag  

Kände mig mer än redo att åka hem,mådde juh så bra! inget illamående eller ont! Men än en gång blev det stopp!

Nä man måste juh kissa först, innan de tar bort den dära saken i handen, pvk? tror jag det heter...

Happ in på dass.. kissade, bort med den dära hemska saken i handleden... nu då?

Nä, då har läkaren lunch mitt i allt, varför måste de äta?? *suck*

Nåja, vid tolv kom läkaren in, vi pratade, fick med mig lite mera av de roliga pillrena hem och för illamående, och sen kom mannen och hämta mig.

Har var lite lätt förvånad över hur pigg jag var, och jag surrade glatt att det här var juh som lugnt...

Tills jag kom hem...

För några timmar senare var jag INTE lika tuff...

All bedövning, smärtlindrande som jag fått började avta och jag fick mer än bara ont, trodde att jag bokstavligen skulle dö!

Så i med lite panodil och ibuprofen och vänta in ett bättre läge, vilket verkade vara låååångt borta, somnade dock till på soffan och sov i några timmar...

Senare på kvällen kom illamåendet, mådde inte alls bra, sen fick jag inte ta de dära gulliga blå sakerna förrän vid

halv elva på kvällen, skulle gå 12 timmar emellan tydligen...Så jag vandrade, satt, var på facebook, såg på tv, allt för att sysselsätta mig med något, förskingra tankarna lite från smärtan, och jag som brukar vara rätt så smärttålig, fast tydligen inte nu...

Vid elva tog jag ETT piller, hann inte mer än nudda kudden så sov jag!

Och gud vad jag sov!

Tur jag vaknade tisdagmorgon, hade lovat lillan att hon skulle få sovmorgon.

Och det gick som bra, men fy tusan vad jag mådde tjuvens! Fick ta en postafen mot illamåendet *som jag fått med mig från lassa*

Sen fick jag springa på dass stup i kvarten, och matintaget gick åt h-vete.

Fick utskrivet laxerdroppar, ville det, för jag var rädd för att min IBS skulle ställa till det, att tarmen skulle stanna upp, kan göra det med morfin.

Kan säga, de har jag inte behövt använda!

Blev åt det andra hållet...

Så igår var en dålig dag...

Idag åxå...

Har fortfarande svårt att få i mig fast föda, går bra med flytande, mår fortfarande inte okey, är helt slut i kroppen, magen är uppsvälld och det ser ut som jag är med barn. Orkar knappt någonting hemma utan att jag blir anfådd och blir kallsvettig.

Har faktiskt alldeles nyss släpat mig till konsum, mannen hade köpt en julklapp till lillan som skall medtagas i dag på julfesten, vilket jag vet hon kommer bli rätt så besviken över, så jag räddade hans skinn med att köpa en ny :)

Var helt slut efter den promenaden, vilket gör att det känns otroligt rätt att jag tog beslutet av att inte åka och jobba imorgon.

Å pillrena?

De ger jag tusan i!

För jag helt säker på att det är dem som gör att jag mår skit! Så jag äter det jag brukar göra för mina discbråck, de vet jag att jag fixar och att det fungerar, och ja, läkaren vet om det och har godkänt dem :)

Så nu får man se om man orkar släpa sig till lillans julfest ivkäll, hon sa igår att hon kunde vara utan paket bara jag följde med  

Så jag ska försöka, ska juh inte ut på något maratonlopp, lär väl sitta där rakt upp och ner så det borde fungera tänker jag.

Sen är det rätt mysigt med luciatåg, blir riktig julstämning, och labil som jag är just nu lär jag väl fälla någon tår åxå  

En kort resume om min behandling, reslutatet av den vet jag inte än förrän om någon månad, men smärtan osv bör avtaga rätt snart,hoppas jag...

Nu ska jag tbx till soffan