Jo nä men det här med språket.

Det är inte alltid så lätt, inte för oss vuxna och defenitivt inte för de små liven runt omkring oss.

Jag kan inte, och tolererar inte dålig attityd med kombination av dåligt/fult språk, och absolut inte från mina

barns munnar!

Jag blir topp tunnor rasande!

Man låter inte illa mot andra, man ljuger inte och man ska visa respekt, och vi vuxna ska göra detsamma och föregå med gott exempel, för det är där barnen lär sig.

De ser och imiterar det vi vuxna gör, redan från mycket liten, och visst, skolan, det socila livet såsom kompisar osv har

åxå en stor del idag, vilket vi fick varse, än en gång.

Vid matbordet, både före, under och efter, var lillan helt oresonlig, dålig attiyt *tonårs uppkäftig* om ni förstår?

Hon svor! sa att jag var en *piiiiiip * kan inte skriva ordet det var alldeles för hemskt, och allt bara för att hon inte fick som hon ville.

Och där, precis där, brann den lilla stubinen jag hade kvar den här dagen kan jag lova.

Skickade raskt hem hennes kompisar, som så snällt väntade i hennes rum, sen fick hon var inne, utan kompisar, Ipad m.m

Sen hör jag från soffan:

-Förlååååååt mamma! Snälla!

Ja vad säger man? Självklart var hon förlåten, men fick ändå inte vara med kompisar, spela på Ipaden osv.

Sen kommer det lite lätt hulkande från soffan:

- Får jag se på tv då?

Och ja det fick hon, kvällen slutade på topp, en leende tjej som hann med mys, kramar, läxläsning, dusch och bus.

Så lillan somnade med ett leende på läpparna, trygg och älskad, precis som det ska vara!

Å nu sitter jag och fördriver lite tid, ska väl ta en liten tur ut till min stora kärlek, tvättmaskinen, och hänga den där tvätten

som tydligen aldrig hänger sig själv *suck* men sicken tur jag finns då?

Nåja, lite mera java på det här så kan jag säkert orka med det.